Dessa sjuka regler...

Egentligen borde jag inte bli förvånad, men trots allt blir jag det fortfarande i vissa situationer.

CSN är den senaste i raden av empatilösa myndigheter där de har en total avsaknad av vanlig logik och sunt förnuft.

Grejen är att dottern numera går i gymnasiet de där hundra milen bort från mig, och när relationen mellan henne och mamman totalt kraschade så fick dottern bo i ett sk "jourhem".
Mamman sa sen helt plötsligt att de skulle flytta tillbaka till Värmland, och att dottern skulle följa med även om skolan inte var slut osv osv..

Dottern vill inte flytta innan skolan var slut, och helst inte alls då hon rotat sig där hon bor med kompisar, pojkvän osv.
Det var inga problem enligt mamman, vars kommentar var "du bor ju ändå i fosterhem, så du klarar dig" och flyttade inom fem veckor därifrån och lämnade dottern kvar...
Visst låter hon som en riktigt ansvarstagande mor?..


Självklart är inte problemen slut i och med att hon drar å lämnar dottern, utan nu är det pengar det handlar om.
Dottern har en häst, vars omkostnader inte betalas av de sociala myndigheterna. Helt i sin ordning enligt mig...

Detta var enkelt avklarat innan jul, då vi vid ett möte beslutade att dotterns studiebidrag samt en liten summa från mig och mamman varje månad täcker dessa kostnader.
Alla överens, även mamman.


Men sen kommer man fram till det där med att det ska fungera i verkliga livet också, och det är här CSN och reglerna kommer in i bilden.

Studiebidraget går per automatik till den som tidigare fick barnbidraget, i detta fallet mamman.
Men... Studiebidraget är inte på något vis "öronmärkt" till den som studiebidraget gäller (dottern i detta fallet), utan det är upp till mottagaren (mamman) att göra som hon vill med slantarna...
Jepp, låter ju logiskt.


Det hade väl inte varit några problem, ifall nu inte mamman helt sonika struntat i att ge den överenskomna summan till fosterfamiljen/dottern för betalning av hästens omkostnader.
Hon behåller slantarna själv istället, och hästen riskerar därmed stå utan stallplats, vilket i detta fallet innebär att den till slut riskerar att säljas.

Det i sin tur skulle knäcka dottern totalt, för det är just denna kusen och ett starkt intresse för hästar över lag som räddar henne i nuläget..


Att låta studiebidraget gå via mig är såklart ett alternativ, men för att det ska bli verklighet så krävs att ett av två alternativ går igenom:
- Mamman och jag är överens att göra denna ändring.. Hehe, njae... den chansen är mindre än minimal..
- Jag kan bevisa att pengarna går till ngn form av missbruk, att hon typ super upp slantarna. Det finns det ingen chans till heller...


Så, där sitter man fast igen i myndigheternas helt genomkorkade regler och paragrafer, och den som till sist sitter i kläm är ett oskyldigt barn..
Samma sjuka visa var det när grabben flyttade till mig i somras, där reglerna gjorde livet till ett ekonomiskt helvete en tid...

Har myndigheterna en inbyggd mekanik som är till att få barn och föräldrar ännu mer ur balans än de är?
Hur kan man sitta på ett kontor och snickra ihop bestämmelser som oavsett hur man tittar på dem, på sista raden har ett barn som "offer"? Är de månne den ultimata sadisten?

Det finns en text som man annars vill påpeka är viktig och bra, och som de flesta borde följa, nämligen FN's Barnkonvention.
Först stycket i Artikel 3 är som följer:
"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet."
Tjusiga ord som inte ens ett så kallat värfärdsland som Sverige mäktar med att följa ens i de enklaste ärenden.
Jodå, Sverige har ratificerat konventionen, men den är inte lag..

Därmed så gör de inga fel, även om det går emot logik, rättvisa, sunt förnuft och barns egentliga rättigheter..

De följer ju bara lagen...