2008-02-11

Samtal om flytt.....

Idag har jag varit på samarbetssamtal med exet, som ju vill flytta över 90 mil bort, och har tänkt ta med sig mina två äldsta barn.
Naturligtvis är allt bestämt och fixat. Hus ska hyras, skola besökas och jobb är ordnat.
Det var ju bara detta med att barnen har en far, mig. Men att prata med mig innan man blandar in barnen i planerna var ju aldrig att tänka på....
Så då var det lika bra att få till ett möte med soc-folk, som dessutom ska vara utbildade för sådana här tillfällen. Att hjälpa till vid kriser av olika slag...

Hade bestämt mig att inte vara "flat", utan det skulle vara rakt på, utan krusiduller.
Så blev det också, och jag fick se en person som är expert på att förklara bort sina egna fel, att ständigt ramla i sin egna gropar.
Jag vet ju för fan att jag har rätt, att jag ska vara delaktig i mina egna barns nutid och framtid!
Såklart så blev det en massa skitprat om hur det varit förr. Men det struntade jag i, utan det var nuet det handlade om, och att jag inte godtar att bli lämnad utanför det som rör barnens liv...
Det var ett evigt slingrande och trixande för att komma ifrån sakfrågan hela tiden, men den gubben gick inte med mig. Jag föll inte i den fällan denna gången...

Dessa två människor som satt med, vad hade dom att säga då? Jo, att det var tydligt att VI hade samarbetssvårigheter...
Då fick jag ta en runda med dom också, för att visa att det handlar om exets ovilja att låta mig veta saker, och hindrar mig från att vara med och bestämma om barnen, viss skillnad där tycker jag.
Inte fan kom det något vettigt därifrån, dom bara lyssnade på oss när vi pratade.
Inga konkreta förslag eller lösningar...bara "tror ni att ni kan lösa detta själva?". Jo, tjenare, det är därför jag ber om ett möte för att få hjälp att lösa situationen!! Idioter....

Jag sa att jag kommer att prata med dottern i helgen, i lugn och ro, på vårat eget vis mellan far och dotter. Det var ok enligt alla, och så skulle vi ta en ny kontakt i nästa vecka...

Iaf, så var mötet slut. Barnen väntade på exet utanför, jag pratade lite med dom och sen åkte dom iväg med mamman.
Tjugo minuter efter mötet slutat, så får jag ett sms från dottern, där hon argt skriver bland annat "och nej, jag vill aldrig bo hos dig...." och andra mindre roliga saker.
På tjugo minuter så har alltså det vidriga människoexemplaret som exet är lyckats att få ihop vad vi/jag, enligt hennes version, har pratat om under 90 minuter.
Detta har hon nu berättat för barnen, trots att det var sagt att jag skulle få chansen att kunan prata med dom själv, utan inblandning!!
Kan bara gissa hur hon vinklade allt till min nackdel....

Ja, jag ville bara skriva av mig. Hoppas det är få barn som har det så här bland världen....

4 kommentarer:

  1. Den stora frågan är om man ska välja föräldraskapet eller samarbetsskapet(enligt familjerättens definition). En sak är säker...och det skjuts alldeles för lite....

    Nåväl här kommer nåt mer konstruktivt och kanske nån tröst, om du inte redan har länkarna förstås.

    www.pappaliv.se

    http://hd.se/familjeliv/2008/02/02/foerdel-mammor-retar-pappor-pappor/

    mvh

    Janneman

    SvaraRadera
  2. Janneman: För det första, välkommen in i blogosfären. Övertygad om att du kommer göra mycket nytta, och röra om i grytorna..:)
    För det andra, det var en glad jävel på bilden...:)
    Å det tredje, hd-länken hade jag inte sett, pappaliv var jag inne på för någon månad sedan. anonymt surfat runt där och på andra siter än så länge, kommer nog ge mig in i debatterna där med så småningom.

    Hajade till när jag läste hd-artikelns sista mening:
    "Domstolen ska döma till enskild vårdnad om det finns risk för att det förekommit incest, svårt missbruk, misshandel eller, och det är nytt sedan 2006, om föräldrarna har grava samarbetssvårigheter.
    Då hon är är den som vägrar samarbeta, så borde mao jag ha en fördel. Men, eftersom hon har "hjärntvättat" barnen, så kommer dom att vara helt på hennes sida. Å hur bevisar man en sådan sak som "hjärntvätt"??
    Kört liksom, hur man än vrider på det....

    SvaraRadera
  3. Som jag sagt förut soc har man bara haft dålig erfarenhet av... onda människor... helt sjukt onda...

    Har inga barn själv men jag känner en enorm sorg för dig när dina egna barn vänds/vänder sig mot dig. Hoppas det löser sig.

    En god kram från mig ska du ha iaf :)

    SvaraRadera
  4. Tack Henrik....
    När det är som jävligast, då vill man nästan råda alla killar att inte skaffa barn. Det gör rejält ont att maktlöst se dom fara illa psykiskt, och att man blir hindrad att hjälpa dom.
    Faktum är, att ju mer jag "lägger mig i", desto mer jobbar exet att påverka dom till hennes fördel.
    Sen får hon det till att det är jag som gör att dom mår dåligt.
    Får hon kan ju inte ha fel...

    Men, självklart är det en övergående känsla. Barnen är ju det bästa jag åstadkommit, inga miljarder på banken skulle kunna ersätta det första leendet, första gången dom säger "paaapa", eller en varm godnattkram...

    Att soc är onda...jag håller med.
    Om jag nu ska dra alla över den berömda kammen efter de två-tre jag haft oturen att ha kontakt med.
    Men, det är flera som vittnar om samma inställning och attityd i andra kommuner, så det är kanske sant.
    I kommentarerna här så är vi 100% som anser att dom är, minst sagt, empatilösa och inkompetenta...

    Får nog göra en djupdykning oi detta ämne längre fram, och se om man kan få fram HUR onda dessa häxor egentligen är....

    SvaraRadera